Tidsbegränsningar som tillgänglighetsfråga
En lugn och lite seg eftermiddag sitter jag plötsligt och hamrar på tangentbordet som en galning. Jag må vara energisk men jag är ändå inte tillräckligt snabb, timern på skärmen går ut innan jag hunnit registrera mitt svar.
Suck och stön! Jag visste ju svaret på den här frågan, jag hann bara inte läsa klart och dessutom skriva in svaret inom den utsatta tiden.
Jag hade lite tid över den här eftermiddagen, och bestämde mig därför för att göra ett kort online-test om digital kompetens. Dels för att jag var nyfiken på vilka typer av frågor som ingår i den här typen av tester. Dels för att jag undrade hur jag själv ligger till när det gäller digitala färdigheter. Om jag hade tur kanske jag kunde få lite uppmuntran. En digital klapp på axeln. Eller kanske till och med ett minidiplom, det är alltid kul.
Det visade sig att “färdighetstestet” främst handlade om teoretiska kunskaper, inte om praktiska färdigheter. Här gjorde jag ganska bra ifrån mig. Jag kan åtminstone skilja en webbläsare från ett operativsystem.
Men en viktig “färdighet” var insmugen i testupplägget. Nämligen förmågan att läsa snabbt på ett främmande språk. Allteftersom testet fortskred blev texterna längre och frågorna mer komplicerade att besvara. Även om jag är van vid att läsa tekniska texter på engelska, så tar det längre tid eftersom det inte är mitt modersmål. Alla frågor var tidsbestämda, förmodligen för att hindra fuskare från att leta upp svaret på nätet. Men eftersom tidsbegränsningen var så strikt hann jag helt enkelt inte med att både läsa och svara på de sista frågorna. Eftersom timern var inställd på samma korta intervall oavsett frågans komplexitet, fokuserade jag i slutändan inte på innehållet, utan bara på textens längd och timern …
Testet framställdes som ett enkelt sätt för vem som helst att bedöma sin kunskapsnivå och bli inspirerad att lära sig mer. Men efter att jag gjort testet var jag så stressad och irriterad att jag bara klickade bort sidan utan någon som helst inspiration eller motivation att läsa vidare.
Tidsbegränsning begränsar inkludering
Den här gången var det inte så viktigt för mig. Det var inte ett officiellt prov för en jobbansökan eller utbildning. Det värsta som kunde hända var att mitt ego fick sig en törn och att jag slösade bort en timme av mitt liv.
Men i ett annat sammanhang kan liknande timers få allvarligare konsekvenser för användarna. Det finns många människor som av olika anledningar behöver längre tid på sig för att hinna läsa och ge svar, till exempel äldre, personer med motoriska funktionsnedsättningar, personer med olika hjälpmedel och personer med kognitiva svårigheter. Eller, som i det här fallet, personer som försöker förstå text eller instruktioner på ett främmande språk.
Det kan inte vara meningen att snabbläsning och snabba reaktioner ska uppfattas som digitala färdigheter som användare behöver lära sig för att kunna delta på webben. Ansvaret ligger istället hos webbplatsägarna. Att se till att människor kan ta in och bearbeta information i sin egen takt är en del av tillgänglighetsarbetet.
Nästa gång du funderar på att lägga upp en timer på din webbplats, tänk på vilka konsekvenser det kan innebära för användarna. Vem vill du inkludera och vilket budskap vill du förmedla till dina besökare. Vill du att tiden bara ska vara på din sida, borde den inte hellre vara på användarens sida?
Sara Kjellstrand, Forskningsstrateg, Stiftelsen Funka