Även uppläst text behöver vara tydlig

“Men måste verkligen texten vara i klarspråk om den ändå är uppläst?”

Frågan kom från en av deltagarna på ett webbinarium vi anordnat och hen var genuint förvånad. Och på ett sätt kan det ju verka logiskt. För den som jobbar som kommunikatör, särskilt i offentlig sektor, är det självklart att klarspråk i första hand handlar om just skriven information.

Internationella riktlinjer för klarspråk, som ISO 24495-1 riktar sig till personer som tar fram dokument. Fokus ligger på att läsaren snabbt ska kunna hitta, förstå och använda information. Klarspråksråden utgår därför oftast från att mottagaren läser med ögonen. Råden handlar till exempel om att dela upp långa texter i tydliga stycken och att undvika långa och krångliga ord. Kanske är det just fokuset på det skrivna som gör att många antar att uppläst text per definition är lättare. Som om krånglig text automatiskt blir lätt att förstå om man hör den.

Om man istället tänker på text som information, oavsett format, så blir det lättare att förstå att krångligt språk är krångligt, både som text och som ljud. Förståelse kräver arbete, både när man läser med ögonen och med öronen. Först måste man kunna uppfatta informationen, och sedan bearbeta och förstå den. Problemen med otydlig text försvinner inte för att någon läser upp den. Tvärtom kan de förstoras. Särskilt om texten blir uppläst av en talsyntes som ofta saknar känsla för intonation och pauser [1].

Ta en typisk myndighetsmening: “I händelse av att underlag för bedömning av huruvida de i förordningen angivna kriterierna är uppfyllda saknas, kan handläggning inte påbörjas förrän komplettering erhållits.” Läs den högt för dig själv. Märker du hur lätt det är att snubbla på orden? Hur du måste ta ett nytt andetag halvvägs? Kanske har du glömt början när du når fram till slutet?

Långa meningar gör det lätt att tappa tråden och i uppläst form även andningen. Även om talsynteser inte behöver andas behöver lyssnaren ändå följa en rytm i språket. Utan naturliga pauser blir det svårt att hänga med, särskilt när information staplas utan avbrott.

När text läses med ögonen finns ofta möjlighet att överblicka en mening och vid behov gå tillbaka. Vid uppläsning måste informationen i stället hållas kvar i minnet medan den byggs upp steg för steg.

För att verkligen förstå en uppläst text räcker det alltså inte att bara höra orden och avkoda dem ett i taget. Vi behöver kunna följa tankegången, hänga med i resonemanget, och minnas sammanhangen. Det kräver en text som är byggd för att förstås, oavsett om den blir läst genom ögat eller örat. I grund och botten handlar klarspråk inte om vilket medium vi använder, utan om att vi vill att budskapet verkligen ska nå fram till så många som möjligt.

---

[1] Det finns stor variation på talsynteser. Många blinda använder snabba, mer mekaniska talsynteser för effektivitetens skull. Talsynteser som många dyslektiker och personer med intellektuell funktionsnedsättning använder är däremot mer mänskliga och blir allt bättre på intonation.