Användaren i centrum – eller möjligen i baksätet?

Användbar, användarvänlig, användvärd …. under årens lopp har begreppen förändrats och attityden till användarinkludering, användarmedverkan, användarcentrering (…) likaså.

Även om allt för många beslut om allt från innehåll till funktionalitet och design fortfarande tas med ett naivt (eller rent ut sagt korkat) internperspektiv, är det ändå mitt högst ovetenskapliga intryck att betydligt fler idag är medvetna om kopplingen mellan användar/kundfokus och en framgångsrik produkt eller tjänst. Om inte förr så brukar polletten trilla ned när klagomålen kommer in.

Samtidigt är det spännande med teknikbolag som vågar prova nytt – och ingen vill väl stå i vägen för innovation? Det var knappast fokusgrupper med användare som hittade på vare sig iPhone eller Swish, och för att slå världen med häpnad behöver vi låta fantasin flöda och entreprenörerna satsa, eller hur? Teknikutvecklingen går ju så hisnande fort och trots AI i snart sagt varje buske har vi fortfarande inte kapacitet att se runt framtidens hörn.

Men. Och det här är ett stort men. Den här snabbheten gör inte sällan nåt med kvaliteten, och när ingenting nånsin testas före lansering följer otillgängligheten med som ett brev på … tja, det där gamla dammiga som fanns på den tiden vi hade en postutdelning värd namnet. Både den offentliga och kommersiella sektorn skapar nya hinder för användning varje dag, med en växande frustration som följd. Inte minst många arbetsredskap fungerar förvånansvärt dåligt, och det i en värld där vi förväntas acceptera självkörande bilar. Vi användare blir helt utmattade av att behöva slåss mot ”jävla skitsystem”, fortfarande, tolv år efter att Jonas Söderström skrev den utmärkta boken med samma namn. För personer med funktionsnedsättning riskerar de dåliga lösningarna att slå ännu hårdare. Vad hjälper lagstiftning och standarder när ingen tar sig tiden att vare sig läsa, lära eller reflektera?

Jag både hoppas och tror verkligen att de fantastiska möjligheter tekniken erbjuder kommer att lösa en hel del av dagens tillgänglighetsproblem. Men jag är orolig för hur lite eftertanke som verkar finnas i moderna utvecklingsprocesser, och hur sällan användarperspektivet får den plats det förtjänar. För att inte tala om hur extremt ovanligt det är att användningstester genomförs med något annat än ”genomsnitts”-användare.

Inom forskningen är vi lyckligt lottade; vi behöver inte springa ikapp konkurrenter eller släppa nya versioner stup i kvarten. I stället kan vi ta tid på oss, betrakta gamla problem från nya vinklar och njuta av det inspirerande och alltid lika lärorika arbetet tillsammans med användare.