
Adolf Ratzka har lämnat oss
Seglande mitt i den oändligt vackra sommaren i Stockholms skärgård nås jag av beskedet att en av de riktigt stora föregångarna på funktionshinderområdet i Sverige har lämnat oss alldeles för tidigt. Adolf Ratzka var drivande för införandet av personlig assistans i Sverige, en rättighetsreform som har betytt och betyder enormt mycket för många människor.
Funktionshinder-Sverige hade inte varit där vi är idag om inte Adolf hade använt sin obändiga energi, imponerande intelligens, djupa människokärlek och fantastiska övertalningsförmåga till att tala förnuft med politiker, tjänstemän och alla andra. Det finns mycket kvar att göra, men den som hört Adolf prata om självbestämmande och rätten till ett värdigt liv glömmer det inte.
Jag hade förmånen att arbeta tillsammans med Adolf inom Independent Living Institute för många år sen, bland annat med projektet ”Taxi för alla”, och den perioden är jag oändligt tacksam över. Vi bibehöll kontakten mer sporadiskt efter att jag lämnat ILI, men jag hade aldrig kunnat stötta min syster på det sätt jag gjorde under hennes sista år om det inte varit för all kunskap Adolf delat med sig av.
Utöver att vara en inspiratör, innovatör och provokatör inom funktionshinderområdet minns jag Adolf mest för hans underfundiga humor och stora integritet. Han gjorde extremt mycket gott för världen, ofta genom att helt enkelt vägra ge med sig. Dessutom var han i stora stycken en konstnär – jag har bambu i min trädgård, precis som Adolf, eftersom växten symboliserar styrka genom motståndskraft.
Adolf hade en unik förmåga att samla spännande personligheter omkring sig och han såg alltid vad enskilda individer kunde bidra med. Han var otålig, ibland omöjlig att göra nöjd, men om någon någonsin haft ett hjärta av guld så är det Adolf.
Tre rader från Adolfs egen hand sammanfattar hans programförklaring bättre än något annat:
“Så länge vi ser våra funktionsnedsättningar som tragedier kommer vi att bli ömkade.
Så länge vi skäms för vilka vi är kommer våra liv att anses som värdelösa.
Så länge vi tiger kommer andra att tala om för oss hur vi ska leva.”
Adolf – du lämnar ett stort tomrum efter dig.
Susanna Laurin